Högskoleprovet

Den 9 april så var jag iväg till Kristinehamn och gjorde högskoleprovet.
Kristinehamn? tänker ni. Varför åka till Kristinehamn och göra provet när du bor i Karlstad OCH när man kan göra provet i Karlstad?

Ja, varför inte säger jag.

Eller så var det så att jag, mitt pucko, anmälde mig fel. Var helt övertygad om att jag valde Karlstad som önskad probort och Kristinehamn som andraort, om mitt förstahandsval inte skulle vara tillgängligt. Och jag upptäckte detta genom att de i kallelsen, som skickades ut en vecka innan provet, tydligt skrev. ÖNSKAD PROVORT: KRISTINEHAMN. Wooooooooot?!

Jaaaa, jag vet. Man kan byta provort, om det finns plats. Till en kostnad av 450 kr. Och för er som har läst mitt tidigare inlägg så vet ni om att jag har varit sjukskriven och att vara sjukskriven innebär inte så saftigt med pengar direkt. Eller vem försöker jag lura? Jag hade fan varit snål om jag hade haft en heltidslön. Det är billigare att ta bilen till Kristinehamn än att betala 450 för att få ändra provort. Eller billigare blev det faktiskt inte. När jag kom till Kristinehamn på morgonen så började bensinlampan att lysa, så det var ju bara att åka iväg och fylla upp tanken och VIPS så blev resan till Kristinehamn mycket dyrare!

Jag kände ingen som var där så jag fick göra någonting som jag aldrig har gjort tidigare. Jag gick och åt lunch själv på en restaurang. HELT SJÄLV! Hade sån tur att det nästan inga kunder OCH jag fick sitta i ett rum där det faktiskt inte satt någon, i början, och vid ett tvåmannabord vid ett fönster. Kände mig inte lika dum då. 
Eller vem försöker jag lura igen? Det kändes visst dumt. Men inte lika dumt som jag trodde att det skulle göra. Eller så var det det att jag åt så jävla fort så jag kunde dra innan nån hann att reflektera över mig.
 
 
Det kändes som att provet gick hyfsat bra (men det gjorde det inte. Inte enligt facit som fanns ute när jag kom hem) MEN det är första fyra veckor efter provet som man får sitt riktiga resultat.

Anyway, när jag kom tillbaka till Karlstad så gjorde jag och Björn, som resten utav alla som bor inne i stan gjorde, vi åkte till tågstationen och tittade på ett tåg som hade haft liiiite för hög fart när det skulle stanna till vid perrongen.
 
That's not how it works. That's not how any of this works.
 

Kommentarer

Kom ihåg! Då jag mer än ofta inte är helt seriös i mina inlägg så tänk efter det faktum! Jag godkänner alla kommentarer, snälla som elaka, då jag får väldigt lite kommentarer! Nämnde jag att jag gillar att baka?


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0