Två sidor

För två veckor sen så var jag på dop i Göteborg men bara två dagar tidigare så var jag i Stockholm på ett något mer lågmält besök.

Att sitta där i kyrkan och ta farväl av någon som alltid funnits där är svårt. Att gå fram till kistan och lämna en ros oberörd går inte. Att få tillbaka minnen om personen är jobbigt, men det var ett fint avslut och det kändes bra att jag var närvarande.

Sjukdom kan man inte alltid göra något åt och i vissa fall så kan man förbereda sig på vad som ska komma skall. Men det är svårt ändå. Att någon man bryr sig om måste lämna det livet som vi just nu befinner oss i är jobbigt, svårt och ibland otänkbart. 

Ibland så händer det saker som inte bör hända och man måste försöka leva ändå. Kom ihåg att man måste få tillåta sig att sörja och älta. Vi är alla olika individer och vi måste alla få bearbeta traumatiska saker i våran egen takt.

Ta hand om varandra.

Kommentarer

Kom ihåg! Då jag mer än ofta inte är helt seriös i mina inlägg så tänk efter det faktum! Jag godkänner alla kommentarer, snälla som elaka, då jag får väldigt lite kommentarer! Nämnde jag att jag gillar att baka?


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0