Londonresan - dag 4 del 2
Som sagt, på torsdagen var jag och Cecilia ute på äventyr. När vi kom till Garfunkels (som vi båda trodde skulle vara en pub där dom spelade Garfunkel) så tog vi först en varsin öl och sen skulle vi beställa mat. Jag valde kycklingfilé med ett täcke av bacon och smält ost och chips. Cecilia var sugen på en paj och valde därför en köttpaj. Vad vi sen fick in... HAHA, jag skrattar bara jag tänker på det. Vi var båda tvugna att fråga om det som var på Cecilias tallrik verkligen var en paj, men det sa dom att det var. ÅH heeeerregud! Jag skratta fan ihjäl mig.
Ni måste förstå, när vi åt på the Swan så såg vi deras pajer. Och det var små, söta pajer så som man föreställer sig att pajer ska se ut. Det här. Det här var inte en paj.
Cecilias "paj"
Pulvermos (jag smakade på det), överkokt burk-kalops och en smördegsbit.
Pulvermos (jag smakade på det), överkokt burk-kalops och en smördegsbit.
Min kyckling då? Ja, men var helt torr. Baconen hade dom stekt sönder så den var stenhård och så hade dom lagt ett tjooockt lager ost på och sen hällt en massa stark ketchup på. Alltså, det var verkligen inte gott. Dom fick ingen dricks av oss om man säger så.
Bara där så kände vi "-fy fan att byta ner oss från en svinbra krog till det här, sista kvällen här!" men det var inte över än. Bredvid oss satt en ensam man och åt, som började prata lite smått med oss. Till en början så var allt bra, han verkade väldigt trevlig. Sen började det spåra. Ni förstår, han levde för Jesus. Han började skälla på oss för att vi inte trodde på Gud eller Jesus (för det var man tvungen att göra förstår ni) och sen började han typ skrika där inne och höjde händerna till taket och skrek: I wake up every morning and I just scream and thank Jesus that I'm a alive! THANK YOU JESUS! THAAANK YOU! I LOVE YOU JESUS!
Alltså, det spelade ingen roll vad vi sa (eller försökte säga rättare sagt, han avbröt oss hela tiden) han lyssnade inte och han blev typ helt vansinnig på oss! Haha, trodde aldrig vi skulle komma därifrån! Men när vi väl gjorde det, och vi tog oss bort till bussen så kände vi verkligen att våran sista kväll i London var förstörd. Vilken jävla människa. Vi kände även att allt kunde bara bli bättre efter det här.
Tänk om vi hade haft rätt. Men det blev bara värre.
På bussen ut till det andra hotellet så såg vi bara fulla människor, högljudda människor. Området vi åkte i var typ ett ghetto, mörkt och skitigt överallt. Efter 40 minuter så kom vi till hotellet. Vi checkade in och en man på hotellet skulle visa oss till vårat rum. Bra service tyckte vi!
Men...
Först fick vi gå ut på en innergård och sen gå in i ett annat hus. Där sa han att vi skulle vi fjärde våningen, tryckte hissen till oss och sen gick han. Fyra våningar fanns det inte, såg vi inne i hissen, men tre. Så vi åkte upp dit. Där luktade det inrökt cigg, det stod inget på dörrarna och helt plötsligt så kom det ut en så vidrig man som såg både pårökt och full ut med skitiga kläder och glodde på oss. Vi tog oss fort som fan ner till första våningen där jag irrade oss omkring till rätt rum. Och då möts vi av detta.
Ni säger; "-helt okey för ett budget hotell"
Vi säger; "-vafan är det här. Menmen, helt okey för ett budget hotell"
Sen såg vi det här (när vi upptäckte att vi hade gemensam toalett);
Vi säger: HELL NO!
Cecilia: Jag kommer ALDRIG förlåta dig för det här! Du kommer ALDRIG få välja hotell igen! Jag kommer ALDRIG förlåta dig för det här! - haha
Det går inte att få till den där riktigt vidrigheten på bilderna. Men det luktade mögel därinne så jag var helt säker på att jag skulle få nån sjukdom av att kissa. Dörren gick först inte att låsa och sen inte att stänga. Det var så jäkla lyhört så vi hörde folk viska över oss (eller varför inte skrika, som damen bredvid oss gjorde. Hon skrek på sina barn så jag trodde dom skulle gå i bitar)
Sen blev vi såklart jättetörstiga, men vågade inte dricka av vattnet i kranen så vi (fastän vi inte vågade egentligen) lämnade våra saker på rummet, låste och sprang ner till receptionen och frågade efter närmaste affär. Som tur var fanns det en bensinmack 200 meter ifrån hotellet dit vi sprang och införskaffade vatten, cola och lite choklad att tröstäta på. Sen vågade vi inte gå ut nåt mer efter det så vi låg och kollade på tv om bröllopet som skulle äga rum dagen efter. Sen sov vi. I samma säng. Fast med varsitt täcke.
Men det var gratis Wifi! Och då googlade jag på Peckham och det här fick jag då upp:
Kanske var därför jag såg typ 20 polisbussar och runt 100 poliser 200 meter ifrån hotellet?
Kommentarer
Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar:
Trackback
