The "Great" life of Susanna

Den 27 mars så somnade min fina "gammelfarmor" in, med sin hand i min. Jag kände hennes sista hjärtslag och var så glad när det äntligen var över. Hon hade legat och plågats alldeles för länge och fick precis som hon ville i slutet. Vi i familjen stod bredvid henne när hon tog sitt sista andetag. Alla som hon hade velat träffa, hade hon fått träffa. Hon hade fått se vad vi i familjen ville ha ifrån hennes hem (vilket var jätteviktigt för henne. Att vi visste att allt hennes, var vårat). Samma dag så satt vi, ett stort gäng, och fikade nedanför hennes säng. Hon fick höra skratt och prat och folk. Jag kan garantera att det var precis så hon hade velat ha det.

Men det är svårt att ta in att någon som alltid har funnits där för en, helt plötsligt inte finns där länge.

 

Någon dag innan hon somnade in (jag var där, mer eller mindre, under två veckors tid och vakade) så var jag ute och gick (ryggproblem + sitta på stol hela dagarna = INTE BRA FÖR RYGGEN!) och tog lite kort. Hon bodde i ett gammalt hus med mycket gamla lador omkring och med ett gigantisk skog bakom jag gick runt i.