Många år sen jag skrev ett inlägg. Kan eventuellt ha berott på att jag hade glömt vilken mejladress jag använde för inlogg. 

Snabb summering:

- Jag och Björn har förlovat oss

- Jag ska nu påbörja mitt femte år på universitetet

- Valde efter två år på Personal och arbetsliv att byta till Miljö och säkerhet. Har ett år kvar på det programmet

- Hjälpte under ett halvår att ta hand om en kamel som tyvärr fick avlivas pga en skada 

- Har blivit mer engagerad i Missing People. Nu med i ledningsgruppen i Värmland, operativ chef (oftast) vid sökinsatser, är utbildare, med i Kompetenssäkringsgruppen och tar fram alla utbildningar inom organisationen och blev vid årsmötet 2020 invald i valberedningen. 
- Min rygg krånglar mer än någonsin 

 

typ. 

Vad har hänt sen sist?

 

• Den 17/3 i år så firade jag och Björn 10 år tillsammans. Det firade vi genom att åka ner till Varberg och bo på spahotell över helgen. Och det var där som Björn friade till mig.
• Jag har blivit färdigutbildad grönväst inom Missing People 
• Jag har gått med i POSOM-gruppen i Karlstad
• Jag och Björn har gått med i Frivilliga Resursgruppen (FRG) i Karlstad
• Jag pluggar psykologi hela våren nu
• Jag ska byta utbildning till hösten till Miljö och säkerhet
• Jag kan inte för mitt liv komma på något mer att skriva

I mars så firade jag och Björn våran 9-årsdag tillsammans. 

För min egen skull så skulle jag vara bättre på att uppdatera den här bloggen, men så blir det tydligen inte. 

I skrivande stund så sitter jag med min hemtenta (tog en liten paus här bara) och ska snart iväg med Missing People på ett möte. Det är inte så att någon är borta och jag behöver deras hjälp, utan jag är aktiv i organisationen genom att vara utbildad patrulledare samt under utbildning för att bli grönväst. Det här engagerar mig verkligen!

 

Sen sist då?

Jag har klarat alla tentor och uppgifter i skolan, än så länge, och har snart gjort ett helt läsår! Helt galet hur fort det har gått!

 

 

 

 

Den 29 augusti så påbörjade jag min 3-åriga utbildningen mot Personalvetare. Jag läser programmet Personal och arbetsliv på universitet här i Karlstad. Var helt övertygad om att jag skulle behöva flytta till Dalarna, då jag kollat igenom tidigare års intagningspoäng och det verkade vara hopplöst att ta sig in i Karlstad och att jag endast skulle ta mig in i Borlänge. Men tji fick jag och kom in i Karlstad på andra uttagningen (var 1:a reserv när det första intagningsbeskedet kom).

Än så länge så känns det bra (är helt överlycklig att jag har en kompis som läser samma kurs som mig första terminen. Jag kommer vara hennes svans fram till jul) och så har jag en föredetta kollega som också kommit in så jag känner två personer iaf. Ja, jag vet. "Tänk på att de flesta som kommer in på en utbildning inte känner någon i klassen och de klarar sig ändå". Jag vet. Men ni måste väl ändå erkänna att det skulle kännas rätt gött att känna TVÅ personer i en klass på 100 personer? 

 

Sen jag skrev sist så har jag varit hemma hos mina föräldrar där vi gick en säterled och så var det byfest på kvällen. Dagen efter så begav jag mig åter till Karlstad för att några timmar senare åka till Örebro där jag och två kompisar skulle flyga till Rhodos på en veckas solsemester. Vilket var fab!

Efter att ha kommit hem ifrån Rhodos så var jag hemma i typ en dag innan jag och Björn begav oss ner till Skåne, där vi tillbringade några dagar med att besöka hela Björns släkt innan vi åkte upp till Gbg för att våldgästa Björns ena syster med familj.

Sen så har jag även dragit på mig ännu ett ryggskott, varit ute med Missing People tre gånger och nu den senaste gången så ramlade jag i skogen (välte som ett träd) och skadade ryggen, återigen.

Den här ryggen som jag har är väldigt billig må jag säga. Att sitta på föreläsningar nu känner jag är inte optimalt för mig. Spelar ingen roll hur mycket smärtstillande jag tar - värken är extremt närvarande. Vill inte ens tänka på hur mycket mer ont jag skulle ha om jag inte tog några tabletter. 

Och just ja - förra helgen så var Antikrundan här i Karlstad och spelade in ett avsnitt till kommande säsong. Såklart så gick vi dit för att få saker värderade. Vi blev inte rika, inte intervjuade men det var kul att få se hur det går till!

 

 

Den 27 mars så somnade min fina "gammelfarmor" in, med sin hand i min. Jag kände hennes sista hjärtslag och var så glad när det äntligen var över. Hon hade legat och plågats alldeles för länge och fick precis som hon ville i slutet. Vi i familjen stod bredvid henne när hon tog sitt sista andetag. Alla som hon hade velat träffa, hade hon fått träffa. Hon hade fått se vad vi i familjen ville ha ifrån hennes hem (vilket var jätteviktigt för henne. Att vi visste att allt hennes, var vårat). Samma dag så satt vi, ett stort gäng, och fikade nedanför hennes säng. Hon fick höra skratt och prat och folk. Jag kan garantera att det var precis så hon hade velat ha det.

Men det är svårt att ta in att någon som alltid har funnits där för en, helt plötsligt inte finns där länge.

 

Någon dag innan hon somnade in (jag var där, mer eller mindre, under två veckors tid och vakade) så var jag ute och gick (ryggproblem + sitta på stol hela dagarna = INTE BRA FÖR RYGGEN!) och tog lite kort. Hon bodde i ett gammalt hus med mycket gamla lador omkring och med ett gigantisk skog bakom jag gick runt i.

 

Den 9 april så var jag iväg till Kristinehamn och gjorde högskoleprovet.
Kristinehamn? tänker ni. Varför åka till Kristinehamn och göra provet när du bor i Karlstad OCH när man kan göra provet i Karlstad?

Ja, varför inte säger jag.

Eller så var det så att jag, mitt pucko, anmälde mig fel. Var helt övertygad om att jag valde Karlstad som önskad probort och Kristinehamn som andraort, om mitt förstahandsval inte skulle vara tillgängligt. Och jag upptäckte detta genom att de i kallelsen, som skickades ut en vecka innan provet, tydligt skrev. ÖNSKAD PROVORT: KRISTINEHAMN. Wooooooooot?!

Jaaaa, jag vet. Man kan byta provort, om det finns plats. Till en kostnad av 450 kr. Och för er som har läst mitt tidigare inlägg så vet ni om att jag har varit sjukskriven och att vara sjukskriven innebär inte så saftigt med pengar direkt. Eller vem försöker jag lura? Jag hade fan varit snål om jag hade haft en heltidslön. Det är billigare att ta bilen till Kristinehamn än att betala 450 för att få ändra provort. Eller billigare blev det faktiskt inte. När jag kom till Kristinehamn på morgonen så började bensinlampan att lysa, så det var ju bara att åka iväg och fylla upp tanken och VIPS så blev resan till Kristinehamn mycket dyrare!

Jag kände ingen som var där så jag fick göra någonting som jag aldrig har gjort tidigare. Jag gick och åt lunch själv på en restaurang. HELT SJÄLV! Hade sån tur att det nästan inga kunder OCH jag fick sitta i ett rum där det faktiskt inte satt någon, i början, och vid ett tvåmannabord vid ett fönster. Kände mig inte lika dum då. 
Eller vem försöker jag lura igen? Det kändes visst dumt. Men inte lika dumt som jag trodde att det skulle göra. Eller så var det det att jag åt så jävla fort så jag kunde dra innan nån hann att reflektera över mig.

 

Det här med att blogga är jag visst inget vidare på att göra. Eller så är det så att jag anser att allt som händer i mitt liv inte behöver förevigas på detta world wide web. 

Jag har varit sjukskriven sen den första november 2015. Det är alltså i över ett halvår som jag har varit hemma ifrån mitt jobb som undersköterska i hemtjänsten. Anledningen? Jag har ryggproblem. Jag har såna ryggproblem så jag har fått varit med på RiV (ryggrehabiliteringen i Värmland) under åtta, intensiva, veckor tillsammans med en massa andra männsikor som, liksom mig, har problem med rygg/nacke/axlar. Träning måndag-fredag mellan klockan 08:00-11:00 (mer eller mindre). För en annan som aldrig har rört på sig så kom hela den här processen som en chock, men på ett bra sätt. Efter dessa åtta veckorna som jag var där så har jag även möjlighet att gå iväg och vara med på alla pass som RiV anordnar helt gratis i tre månader, vilket jag faktiskt gör. Är iväg tre dagar i veckan på olika pass faktiskt och har varit ute och gått med vänner de dagarna jag inte har varit iväg till gymmet.

 

Jag har, just nu, en halvtidssjukskrivning och har ett halvtidsvikariat i kommunen (då det är inom kommunen jag har min fasta anställning) på arkivet i tre månader, i hopp om att jag ska kunna fortsätta att rehabilitera mig för att kunna, på riktigt, komma ut i arbetslivet igen.

Oj, vad har hänt i mitt liv sen jag skrev sist?

Jag har varit i Varberg och firat svärmor som fyllde 60 år tillsammans med Björn och hans syster med familj.

Dagen efter att vi kom hem därifrån så åkte jag, Björn, mamma, en kusin till mamma samt mormor och morfar till Finland och träffade finska släkten för första gången! Bussresan till Stockholm gick bra, sen var jag sjösjuk i 16 timmar innan vi landade i Finland och på hemresan så var jag sjösjuk igen för att sen även vara åksjuk i bussen hela resan hem. Älskar att bli åksjuk.
not...

 

Sen dagen efter att vi kom hem ifrån Finland så åkte jag, Björn och Fredrika till Falun och firade midsommar där med Cecilia och Dogge.

Jag åkte hem till mamma och pappa och klöv ved samt målade på deras nybyggda veranda.

Har även hunnit med grillkväll hos en kollega samt en afterwork med kollegorna på Ankdammen.

Jag och Björn har även varit på ko-bingo med mormor och morfar (dock utan vinst).

Sen har vi även varit nere i Skåne och hälsat på där vi även närvarade på Björns kusins bröllop.

Övernattning i stuga med gamla kollegor!

Räkfrossa med tjejerna på Scandic.

Jag hjälpte även Fredrika flytta!

Var hemma hos mamma och pappa med Björn och skrattade åt att en räv sket på Björns känga.

 

Förutom allt detta så var jag och min syster i London förra veckan.

Och jag äter Sifrol som fungerar utmärkt åt min RLS/WED.

Klart slut.

 

 

Håller tummarna. 

På torsdagen så blev det en lugn dag då en av oss blev magsjuk och inte orkade göra något, så den andra satt på uteplatsen i solen hela dagen.

På fredagen så blev den magsjuke bättre men den andra hade då dragit på sig en förkylning med feber, så det blev också en lugn dag. Vi lade oss och solade en sväng vid poolen innan vi i alla fall tog bussen in till Hersonisos en sista gång, för att gå i lite affärer och sen äta middag. Haha, alltså, jag köpte ingenting på hela resan! Inte en endaste liten souvenir blev det! Sen tog vi taxi tillbaka till hotellet, packade och sen gick vi och lade oss.

På lördagen så packade vi det absolut sista, väntade på golfbilen som skulle köra oss + våra väskor ifrån lägenheten in till hotellet, åkte golfbil, käkade frukost och sen kom taxin och körde oss in till Heraklion, där vi sen skulle ta buss bort till Chaina.

Tre timmar senare hoppade vi av i Chania, spatserade en sväng, hittade en pizzeria där vi åt och sen gick vi rakt över gatan där en miljon taxibilar stod och väntade. Hoppade in i en taxi som körde oss till flygplatsen och sen var det bara att vänta på att få checka in bagaget och för att sen sitta och vänta på att få gå på planet.

När vi satt och väntade på att få gå på planet så passade jag på att gå på toa. Inne i badrummet så var det kö och tydligen så fanns det inget toapapper på någon av toaletterna. Men en glad norska (alla som var i badrummet var norskor, förutom jag) hittade en toarulle på ett handfat och sen fick vi skicka runt denna rulle mellan oss, ta det vi behövde och sen skicka vidare till nästa person. OBS! Allt detta hände utanför toaletterna! (Så ni inte tror att vi satt på varsin toalett och skickade en rulle under väggarna). Alla norskorna skrattade jättemycket och tyckte, uppenbarligen, att detta var hysteriskt roligt. Jag log. Fattade knappt hälften av vad de sa.

Sen fick vi hoppa på flyget och landade sen fyra timmar senare på Gardemoen. Väntade på bagaget, köpte färdkost, hoppade på flygbussen, kom till bilen, checkade ut oss och vid 20-tiden så var vi ÄNTLIGEN på väg mot Sverige!

Vi kom hem runt halv 12, tog med oss det vi behövde för natten in ifrån bilen (typ laddare och mina glasögon) och sen fick vi lägga oss i våran säng.

 

 

 

På onsdagen så tog vi oss med buss ifrån Hersonisos bort till Agios Nikolaos, en stad drygt en timme bort ifrån Hersonisos. Här gick vi omkring lite på en matmarknad innan vi gick bort till en restuarang och beställde in lite pitabröd med tzatsiki samt tittade på folk. Sen tog vi ännu en buss bort till Elounda för att sen ta en båt över till ön Spinalonga - en ö som använts som spetälskekoloni fram till 1957.

Spenderade några timmar där innan vi tog en båt tillbaka in till Elounda, åt på en restaurang innan vi tog taxi tillbaka till hotellet. Bussen skulle inte förrän en timme senare och efter att vi hade hoppat in i en taxi som skulle ta oss tillbaka till Agios Nikolaos, så beslutade vi oss för (efter att ha hört prisförslaget ifrån taxichauffören) att ta taxi hela vägen till hotellet.

Sen tog vi det lugnt i lägenheten resten av kvällen. Vi kör bildstorm från dagen.

Här är det kortare filmbeviset på Dirty dancing-hoppet. 

Här är det längre, med galet dålig kvalité .

Resten av dagen tog vi det bara lugnt inne i lägenheten. Lagade lunch och löste korsord typ.

Ringde sen och bokade bord på EM sv restaurangerna på hotellet, gjorde oss iordning och gick sen och åt. 

Sen...

Sen... Gick vi ner och kollade på kvällens underhållning som var Gangster aerobic. Gaaaalet begåvade! Sen...

Sen drog de upp mig på golvet. Jag och en pappa med sin son. Vi gick dansa och hoppa omkring och sen ville de döda oss.

Sonen och pappan fick (med hjälp såklart) göra varsin volt. Jag blev vettskrämd och kände att jag gör INTE någon volt! Men det var lugnt. De hade "something really speciell just for me".

De visade en gång vad jag skulle göra.

Det var Dirty dancing-hoppet.

...

Men de skämtade bara, visade det sig när jag sprang fram och de avbröt det hela. De tyckte då att det var bättre och JAG höll i och en av killarna hoppade upp på mig! Killen sprang fram och avbröt det hela (thank god!) igen!

Sen blev det på allvar. 

Jag gjorde Dirty dancing-hoppet. Pulsen kommer nog aldrig gå ner.