The "Great" life of Susanna

Varje dag så hade vi samma schema.

Vaknade, åt frukost, dumpade, gjorde oss iordning för stranden, mobiltid, sola - bada - sola - bada, äta lunch, sola - bada, tillbaka till hotellet, Skip-bo, dusch, göra oss iordning, dumpade, gick till city, åt mat, strosade i affärer, gick hem, sov.

Vi drack en öl om dagen och det var till middagen. Så jävla party var vi.

Lördagen var väl inget undantag det heller.

Det roligaste var dock när Pernilla ramlade i havet och tog sin inte upp, utan jag fick ge henne en hjälpande hand. Vi skrattade så åt att "tur att ingen såg det" men sen när vi kom upp ur havet så ser vi att Saaben har tagit kort på oss och att man ser två personer i bakgrunden som verkligen tittar på oss.

När vi var på väg hem ifrån kvällens middag så gick vi förbi hamnen eller vad man ska kalla det för. Det stod partybåtar uppradade, för de idioter som var villiga att åka på dessa. Jag och Saaben kan inte riktigt glömma båtfärden på Gran Canaria för några år sen, så vi var inte direkt sugna på att hoppa på någon av dessa båtar.

En kille var dock lite mer angelägen om att vi skulle åka med hans båt, än andra.

Kille: Why don't you wanna go on a boat?
Jag: Because, we hate boats and I will never put myself on a boat again.
Kille: Hate boats? You can't hate boats!
Jag: Well, we do. I'm freaking afraid of them!
Kille: But, NO! I will buy you for 5000 Euro!
Jag: ...
Pernilla: Nu går vi!

Tänk, Saaben och Pernilla hade kunnat bli så rika om de hade sålt mig, men det gjorde de inte. Det är vänskap det!

Något som är lite roligt/tragiskt, beroende på hur man ser det - är att jag och Saaben för en väldans massa år sen var och tatuerade oss. Vi tatuerade då in våra namn på ryggen. Dessa namn syns väldigt väl om man har de kläderna som vi hade på oss till stranden varje dag. 

 

Så varje morgon när vi åt frukost i restaurangen på hotellet så var det en personal där som alltid sa:
Good morning Sabina and Susanna! Just denna morgon så var det mulet så när han kom fram för att prata med oss så blev det så himla kul.

Saaben: When will the sun come?
Man: Oh, I don't have any sons. Only daughters.
Haha, ni vet innan man fattar att någon skämtar så vet man inte om man ska skratta eller bara titta på personen like:

 

Men vi fattade snabbt att han skämtade (eller så var det bara jag som hann att tänka wtf, innan han började skratta).

Efter frukosten så spatserade vi ner till stranden (med den förenklade vägen) och stekte bacon. Låg även en kanonbra strandrestaurang där som vi åt på varje dag. Tog cheeseburgare tre dagar. Varför bryta ett vinnannde koncept? Något som vi alla reagerade över var att all mat var så himla billig. Vi hade alla växlat 2500 kr, så kunde vi ta ut mer under resans gång, för att inte ha så mycket kontanter på sig. Men ingen av oss behövde ta ur mer. Vi klarade oss på det, i en hel vecka. Galet bra!

När vi skulle gå ifrån stranden så stod det en liten pojke vid duscharna och höll i en vattenslang. När han såg att vi kom så satte han tummen över strålen så vattnet sprutade överallt. Han siktade in sig på Pernillas fötter och sen drog han slangen mot mig men jag hann komma undan (hyfsat iaf, blev lite blöt på ena armen) men Saaben... Saaben blev dränkt. Han sprutade ner heeeela henne och hon bara stod där. Hahahahaha. Pernilla trodde jag skulle gå åt (dö alltså, för er som inte förstår värmländska). Det var så himla kul! Personalen vid restaurangen kom med servetter till henne men hon var så blöt så det hjälpte liksom inte.

Sen gick vi till hotellet, spelade Skip-bo, duschade och gjorde oss iordning för att gå ut på stan och äta. Den här kvällen tog vi höger istället för vänster och hamnade i Alanya city. Vi blev mer och mer hungriga, men vi sa hela tiden: NÄSTA restaurang går vi till. Men då hittade vi alltid nåt fel som att personalen som stod utanför tjatade för mycket/tjatade för lite, tjatade inte alls, så när vi kom till första bästa restaurang i city så sa vi att vi tar den här!

Det stod (såklart) en man utanför
Man: Hello girls! No pressure. Just take a look at our menu. Maybe something..
Pernilla: *avbryter* No! 
Och så stormade hon bara in och vi andra följde efter som Jönssonligan in på restaurangen. Alltså, den där mannen såg så chockad ut. Hans jobb är att tjata in folk och så kommer vi och bara går rakt in. Haha

På denna restaurang så åt vi efter maten den godaste chokladfoundaten någonsin. Alltså, när man satte gaffeln i den så bara rann innehållet ur. Helt underbart!
Den servitören som vi hade undrade såklart var i Sverige vi var ifrån så jag fick måla upp på papper, jämfört med Göteborg och Stockholm, vart Karlstad låg.
Han frågade även vad vi jobbade som och när Pernilla sa att hon jobbade på tåg (hon är tågvärd) så trodde nog han att hon körde tåg. Då berättade han en historia på typ fem minuter om en gång när han var i Göteborg och (jag tror, är inte helt säker) några slog på tåget mot lokföraren. Det var inte helt lätt att fatta om det var det han menade för efter VARJE ord så sa han "you know".

Man: I was in Göteborg (han sa inte gothenburg, utan göteborg), you know, I was going to the trainstation, you know, and there were these people, you know, who didn't like the (något ohörbart), you know. And they hit the window, you know, and was like trying, you know, to scare her, you know. And in sweden, you know, I saw women who drove busses, you know and stuff like that, you know. And here in Turkey you never see that, you know, but in Sweden women drive busses and taxis and trains, you know.

Och när han hade pratat klart så kunde vi inte för våra liv förstå vad han ville ha sagt med sin historia. You know?

Sen tog vi en runda i city innan vi drog oss hem till hotellet.

När vi har lagt oss i sängarna 
Saaben: Hörde ni de som hade sex igår?
Jag: Va? Nej.
Saaben: Men har de sex igen i natt så väcker jag er!
Pernilla: Ja, gör det! Vi vill ju också höra!
Saaben: Så om jag väcker er i natt då vet ni, att det är samlag som gäller!
Hahaha, det blev bara så himla fel!

 

Efter att vi hade kommit tillbaka till hotellet efter våran härliga biltur runt Alanya så satte vi oss vid hotellpoolen och spelade lite Skip-Bo, innan vi gjorde oss iordning för att gå ut och äta.

Då ingen av oss visste vart vi skulle gå så sa vi att vi går till vänster idag och så tar vi höger imorgon. Något som jag aldrig kommer att vänja mig vid är att det står folk utanför alla restauranger och försöker dra in en till just deras restaurang. Men Saaben och Pernilla som är rutinerade visste att det bara var att gå. Tänk om jag hade vetat det också.

Vi gick förbi en restaurang där en kille omgående tog min hand (wtf, liksom?) och vägrade släppa. Dock så var jag så svettig om handen så jag hade bara kunnat glida ur detta järngrepp men samtidigt så tog en annan kille tag i Saaben och en tredje tog Pernilla. Vi var fast. Såklart så kunde en av killarna svenska, då han påstod att han bor i Täby i vanliga fall.

Pernilla: Men vi kommer imorgon!
Kille: Så sa ni igår också!
Pernilla. Vi kom idag!
Kille: Oj...

Men den där killen drog bara med Pernilla in på restaurangen.
Pernilla: *ropandes* Ni lämnar mig fan inte här!
Så det var ju bara för oss att svansa bort till henne och sätta oss ner.

 

 

 

Efter ett tag så bad vi om att få notan men fick då till svar: No, we're gonna dance now!
Eftersom att vi inte var beredda på det svaret, så fattade vi inte riktigt varför vi inte fick betala. Vi skulle ju inte dansa? Vi upptäckte dock snabbt att det var inte vi som skulle dansa, utan det var alla killarna som jobbar där. (Typ 8 stycken, 20-30 år, i bar överkropp). De hade koreograferat några nummer till lite låtar. De hade även två småtjejer som var med och dansade. Men... denna porrdans de gjorde borde inte dessa småtjejer varit med på! Alltså, det var så mycket juckande så vi misstänkte att jag skulle behöva hoppa in i roll som undersköterska, för att lindra höfter som juckat ur led. Det var även någon som filmade allt med sin mobil. Denna mobil hamnade en hel del i våra ansikten (vinkade såklart!) men efter frenetiskt googlande så hittar jag tyvärr inte denna film.

Till slut så fick vi betala, och då Pernilla fick sig en pojkvän där, så lovade vi att komma tillbaka dit varje dag (så vi kunde hålla koll på honom, var nog mina exakta ord). Vi gick sen ner till stranden och tog lite bilder och gick sen ner i en liten skoaffär. I denna affär så fanns det AC. Vi tillbringade låååång tid där.

En man stod bredvid Saaben och tittade på henne.
Saaben: *fläktade sig själv med händerna*: Klimakteriet
Man: Are you hot?
Jag: You know, in Sweden we're not used to this temperature. We're use yo, OH YOU HAVE AIR-CONDITIONER! *sprang dit* Ahh. So, what price did you say for the shoes?

Pernilla hjälpte mig pruta så jag kom därifrån två par skor rikare och Saaben med ett par skor. Eller jag fick även välja ut en plånbok också, då Saabens skor blev billigare än mina. Så tog en plånbok som jag gav bort till Saaben sen.

På onsdags natten när vi skulle stänga balkongdörren så upptäckte vi att, det kunde vi inte. Eller, jag lyckades men när jag skulle visa Pernilla hur jag gjorde så låste sig allt på dörren. Vi fick verkligen inte igen den eller upp den, så efter att ha slitit både under natten och på morgonen så gick jag ner till receptionen och pratade med personalen där som följde med upp för att titta på dörren.

Kille: So, what's the problem?
Jag: We can't neither close or open the door, at all. It's stuck.
Kille: Okey, I'll see what I can do.
Han går fram till dörren och öppnar den. Direkt.
Jag: Well.. Not embarrassing at all.
Helt vansinnigt pinsamt. Han tog inte ens i. Han bara öppnade den.

Men sen sa han att det var nåt fel på den, så de skulle fixa det under dagen.
Så helt dåliga var vi ändå inte.

Sen spatserade vi ner till stranden där och stekte lite bacon. Vi upptäckte att vi tog en väldig omväg till stranden så på vägen hem så beslutade vi oss för att försöka hitta rätt väg som skulle vara snabbare (den visade att när vi väl kom till rätt gata så skulle vi rakt fram i typ tre kvarter, så skulle vi vara framme sen) men det finns inga gatuskyltar någonstans så att hitta rätt gata, gick liksom inte. Så vi gick och gick innan vi kände att, nej, nu måste vi fråga efter vägen!

Så vi spatserade in i en butik och frågade efter vägen men de visste inte heller vart hotellet låg någonstans, men då går en av männen ut från affären och vinkar åt oss att vi ska följa med honom, varav den andra killen i affären säger att mannen ska skjutsa oss, fast han kan ingen engelska.

Litet moraliskt dilemma där. Skulle vi verkligen sätta oss i en okänd, mans bil (med risk för att offras/krocka eller gå ännu mer vilse (och dö på det viset)?
Men det slutade med att vi, efter att Pernilla sagt: "Men vi kan väl inte hoppa in i den här bilen heller?!", att vi gjorde det. Vi hoppade in i bilen.
Jag värderar mitt liv helt annorlunda nu. Vet inte riktigt om jag varit så rädd någongång som då. Han hade ingen aning om vart hotellet låg, utan han bara körde, vevade ner rutorna och frågade folk överallt om de visste vart hotellet låg. Alltså, vi åkte nog omkring i 20 minuter med honom. Vi höll på att krocka med motorcyklister, trottoater, träd, bilar, människor osv. You name it. TILLSLUT, så var det en man som faktiskt visste vart hotellet låg någonstans och kunde ge våran chaufför rätt beskrivning. 

Alltså, känslan när vi kom fram och kunde hoppa ur bilen, måste slå barafödande. We made it! Han ville dock inte ha några pengar av oss och blev nästan sur när jag la pengar i hans bil. Så de pengarna hamnade fort i min väska igen. Men han förstod: Thank you och såg så glad ut när vi upprepade den frasen 300 gånger.

Och nu när jag sitter och skriver det här så tänker jag:
*Vilka 25-27-åringar hoppar in i okända mäns bilar sådär? I Turkiet! Sånt gör 15-17-åringar!"

Och nej, vi var inte fulla.

 

Den 30 juli så åkte jag och två kompisar till Alanya, Turkiet för en veckas sol och bad! Det blev en fantastiskt rolig, men extremt lugn, vecka! Tänkte lista lite saker dag för dag som vi gjorde (så jag inte glömmer i framtiden)

Onsdag: Vi landade runt 10 på kvällen och efter att ha ätit flygplanssmörgås på flygplatsen i väntan på väskorna så kom vi ut till en, nästan chockartad, värme och luftfuktighet. Efter att ha hittat fram till bussen så fick vi information om att bussresan skulle ta ungefär 2 timmar med ett stopp på vägen. Preics vad vi var sugna på.
Vi hade dock ett gäng yngre killar bakom oss som underhöll oss några gånger under resans gång.

 

Chauffören kunde fyra ord på svenska. Det var: Cola, Bira, Vatten, Fanta
Han gick omkring i bussen innan vi åkte för att kolla om någon ville köpa det.
Kille 1: A coke.
Chaufför: What?
Kille 1: A coke, please.
Kille 2: *avbryter* Cola, tack!
Chaufför: En cola, ok! *kutar därifrån*
Kille 1: *börjar asgarva* Vafan snackar du svenska med honom för? Han talar ju inte svenska!
Kille 2: Men han frågade ju på svenska?
Kille 1: Men vafan, tror du att han fattar vad du säger eller?
Kille 2: Tydligen, för här kommer han med din cola.

 

Det kommer en brandbil med blåljus och kör förbi oss
Kille 1: Åhfan, titta! De har brandmän här?!

Jag och mina kompisar satt och pratade (och kan tillägga att ibland när vi pratar så bredar vi verkligen på våran värmländska).
Kille 1: *till sina kompisar* Öjj, tänk om vi skulle ha bett Gunnar prata med folk? Ingen skulle ju förstå någonting! Han pratar ju så jääääävla bred värmlänska.

Väl framme på hotellet så blev vi direkt uppmötta av en trevlig man som tog våra väskor och visade oss in. Fick lite information av ännu en trevlig man i receptionen och åkte sen upp till rummet där mannen, som tog våra väskor, visade oss hur safeboxen fungerade (som var gratis och som vi själva fick välja kod till! Freaking awesome!) och hur tvn och AC'n fungerade (ännu ett stort plus, AC'n alltså.). Efter att han lämnat oss så packade vi upp och började göra oss iordning för att sova. 

Pernilla kommer ut ifrån badrummet medan jag och Saaben sitter på våra sängar och plockar upp saker
Pernilla: Sitter ni och kollar på PORR?!
När den trevliga herren satte igång tvn så satte han tydligen på porr åt oss.
Så omtänksamt. 
Den var ju trots allt cencurerad.

 

För ungefär 4 veckor sen så gick jag till läkaren för min rygg. Fick nämligen ryggskott för cirka 4 månader sen men smärtan i ryggen hade (och har inte, ska väl tilläggas) inte försvunnit och kände att jag fick nog och ville bli undersökt, då jag var orolig över att det skulle vara något annat än endast ryggskott.

Domen blev ryggsmärtor och jag blev omedelbart sjukskriven, fram till min semester, en och en halv vecka framåt. Kände mig inte alls dum när jag halv tre ringde chefen och bara: "- Jo, det är som såhär. Jag ska ju börja jobba om en timme, men alltså... Ja... Läkaren sjukskrev mig. Japp. Från och med nu. Såatteh... Lycka till att få in någon på en timme!".

Blev så paff. Hade inte förväntat mig en sjukskrivning. Hade jag haft ont i tre månader (när jag hade jobbat) så kunde jag väl stå ut i typ två veckor till, innan jag går på semester, tänkte jag. Men så tänkte inte läkaren.

Så... Ja, helt plötsligt så blev jag "ledig" i fem veckor istället för i tre.

Så kan det gå.