The "Great" life of Susanna

Idag så har jag mått bra. Väldigt bra faktiskt. Första dagen på över en och en halv vecka! Hurra för mig!

Sen blev det kväll.
Så jäkla skumt. Började plugga på Psykiatrikursen idag och då ska jag skriva om ångest, fobier och tvångstankar.
Känns som att jag har fått typ ångest över att sova. I tisdags kväll när jag skulle sova så började jag att må sjuuuuukt dåligt. Verkligen. Våldtog toaletten så hårt att jag kände mig nästan kriminell.
Igår så kände jag mig sisådär men ändå helt ok. Mådde dock lite illa när jag skulle sova men lyckades somna iaf.

Idag har jag mått bra hela dagen, tills nu ikväll. Nu mår jag lika dåligt som jag gjorde i tisdags. Som om jag förknippar sova med att må dåligt. Sjukt jobbigt då jag inte ens kan blunda om jag mår illa.

Tror inte direkt att min hypokondri hjälper mig alls i detta men.

Stressad kanske? Missade hela förra veckan på praktiken som jag måste ta igen. Vill verkligen inte missa fler dagar. Har tänkt i fyra veckors tid att jag ska göra klart psykiatrikursen men tar inte tag i det. Just nu känns det inte så bra. Om jag bara kunde få göra klart praktiken så kan jag plugga sen.

Varför hjärna ska du psyka mig såhär för?


Och NEJ, till er få som läser detta, så vill jag inte ha nåt medlidande. Det här är endast mina tankar och ord som jag ville få ur mig. Tänkte balansera upp det med inte bara få ur mig rektalt.

Todelo!