Londonresan - dag 4
Idag var det torsdag och det innebar att vi skulle checka ut ifrån vårat hotell för att bege oss mot det nya. (Vi hade 2 olika pga Cecilia slutade skolan och trodde att vi skulle hinna med flyget efter hon slutat skolan, men vi upptäckte att det skulle vi inte göra, så då bokade jag ett nytt hotell för en natt)
Cecilia tog med sig sin väska till skolan och jag tog min egen för jag skulle ta och åka till det nya hotellet och lämna min väska där. Hittade rätt buss, frågade busschauffören om vart jag skulle gå av och sen bar det av. Alltså, innan jag berättar för mycket så måste jag bara säga att tack vare det här hotellet så var vi med om saker vi ALDRIG kommer glömma! Haha
Alltså, efter kanske 30-40 minuter så sa busschauffören att vi var på min hållplats men han visste inte vart jag skulle gå, men han tyckte att jag skulle se ut som en turist så skulle det komma fram nån till mig och hjälpa mig. Alltså, jag gick omkring i säkert 20 minuter, frågade hur mycket människor som helst om vägen och typ ingen hade en aning om vart jag skulle. När jag precis var på väg att ge upp så hittade jag äntligen hotellet! Lämnade min väska där och tyckte att det kändes rätt bra, förutom att det inte gick någon tunnelbana dit. 1 timme senare kom jag in till stan med bussen. 1 timme liksom! Tur man inte hade någon tid att pass! Höhö. Tog mig bort till Paddington station och kollade om vi kunde lämna våra väskor där på fredagen och sen tog jag mig in till stan igen och tog den snabba tunnelbanan bort till Harrods!
Har aldrig känt mig så fattig och smutsig någongång som när jag gick in där. Stod en tjej som jobbade där inne och kollade på sina naglar. I vanliga fall så hade jag tänkt: "-Men din BIMBO! Du kan väl se lite intresserad ut av dina kunder iallafall!" Nu tänkte jag bara: Åh, vad hon är rik.
Kom in på chokladavdelningen och: MY LORD, vad jag hamnade i paradiset. Ni vet, det luktade så mycket choklad där inne så jag började dreggla. Köpte mig en kartong choklad iallafall innan jag fortsatte min färd mot National History Museum och Royal Albert Hall.
Stannade till utanför museet och köpte mig lunch som jag åt vid borden dom hade utanför.
Vilken gigantisk byggnad National History Museum är!
Ja, det där huset ÄR sådär vitt!
Här var det ett roligt sammanträffande. När jag kom hit så kände jag direkt att "Här har jag varit förut" och det stämde det. Fast då stod jag på andra sidan. Haha
Första kvällen i London när jag och Cecilia gick i Hyde park och letade efter prinsessans Dianas minnesmonument. Sa ju att London är som en cirkel. Höhö. Och så ser man Royal Albert Hall i bakgrunden.
Efter detta så tänkte jag ta mig tillbaka till hotellet i Peckham. Det var ju bara det att det gick ju bara bussar dit. Kan man få tag på busstabeller någonstans? NEJ! Går alla bussar vid alla hållplatser? NEJ! Inte ens om bussarna åker förbi hållplatserna? NEJ! Jag försökte i typ 1 och en halvtimme att ta en buss ut. Men det misslyckades. Till slut så hittade jag en hållplats på Oxford Street (men då hade jag varit borta i Waterloo och fan och hans moster och letat med) men då var klockan så mycket så jag skulle aldrig hinna ut, checka in och åka tillbaka innan Cecilia slutade. Höhö!
När Cecilia slutade så tog vi tunnelbanan med hennes resväska bort till Westminster och kollade på Big ben och London eye.
Vi tog oss snabbt därifrån och fann en pub att äta mat på. Garfunkels. Här började då våran minnesvärda kväll som måste få ett helt eget inlägg, för det här är nåt utöver det vanliga.
Vårat stammisställe - the Swan
Cecilia tog med sig sin väska till skolan och jag tog min egen för jag skulle ta och åka till det nya hotellet och lämna min väska där. Hittade rätt buss, frågade busschauffören om vart jag skulle gå av och sen bar det av. Alltså, innan jag berättar för mycket så måste jag bara säga att tack vare det här hotellet så var vi med om saker vi ALDRIG kommer glömma! Haha
Alltså, efter kanske 30-40 minuter så sa busschauffören att vi var på min hållplats men han visste inte vart jag skulle gå, men han tyckte att jag skulle se ut som en turist så skulle det komma fram nån till mig och hjälpa mig. Alltså, jag gick omkring i säkert 20 minuter, frågade hur mycket människor som helst om vägen och typ ingen hade en aning om vart jag skulle. När jag precis var på väg att ge upp så hittade jag äntligen hotellet! Lämnade min väska där och tyckte att det kändes rätt bra, förutom att det inte gick någon tunnelbana dit. 1 timme senare kom jag in till stan med bussen. 1 timme liksom! Tur man inte hade någon tid att pass! Höhö. Tog mig bort till Paddington station och kollade om vi kunde lämna våra väskor där på fredagen och sen tog jag mig in till stan igen och tog den snabba tunnelbanan bort till Harrods!
Har aldrig känt mig så fattig och smutsig någongång som när jag gick in där. Stod en tjej som jobbade där inne och kollade på sina naglar. I vanliga fall så hade jag tänkt: "-Men din BIMBO! Du kan väl se lite intresserad ut av dina kunder iallafall!" Nu tänkte jag bara: Åh, vad hon är rik.
Kom in på chokladavdelningen och: MY LORD, vad jag hamnade i paradiset. Ni vet, det luktade så mycket choklad där inne så jag började dreggla. Köpte mig en kartong choklad iallafall innan jag fortsatte min färd mot National History Museum och Royal Albert Hall.
Stannade till utanför museet och köpte mig lunch som jag åt vid borden dom hade utanför.
Vilken gigantisk byggnad National History Museum är!
Ja, det där huset ÄR sådär vitt!
Här var det ett roligt sammanträffande. När jag kom hit så kände jag direkt att "Här har jag varit förut" och det stämde det. Fast då stod jag på andra sidan. Haha
Första kvällen i London när jag och Cecilia gick i Hyde park och letade efter prinsessans Dianas minnesmonument. Sa ju att London är som en cirkel. Höhö. Och så ser man Royal Albert Hall i bakgrunden.
När Cecilia slutade så tog vi tunnelbanan med hennes resväska bort till Westminster och kollade på Big ben och London eye.
Lite människor vid Westminster's tunnelbana. Westminster Abbey ligger till vänster om flaggorna som är nere i vänstra hörnet på bilden. Där var alla sjuka människor (ja, man är sjuk om man börjar tälta utanför en kyrka för ett bröllop!) (ännu sjukare att folk började tälta hela 2 dagar INNAN bröllopet)
Vi tog oss snabbt därifrån och fann en pub att äta mat på. Garfunkels. Här började då våran minnesvärda kväll som måste få ett helt eget inlägg, för det här är nåt utöver det vanliga.
Kommentarer
Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar:
Trackback
