The "Great" life of Susanna

Jag har nog inte riktigt fattat grejen med att vara så jävla omogen och lägga ut folk öppet i sin blogg eller på andra sätt på internet. I bloggen då vågar dom säga va fan dom vill, men att bara slå en signal eller att skicka ett sms det går inte? Att inte höra av sig på 6 månader och sen börja anklaga MIG för saker i sin blogg, som inte har något med saken att göra. Ja men hur moget är det? Är det inte bättre att försöka reda ut saker? Är det inte bättre att ändå låtsas vara en bra människa med sunt förnuft? I alla fall på offentliga sidor!
Egentligen så känner jag att jag skrattar bara åt dessa människor. Att vara så tragisk, när man påstår sig vara så jävla ärlig och vuxen. Jag skulle inte direkt tro att folk skulle uppfatta mig som en bra och vettig människa om jag inlägg efter inlägg efter inlägg sitter och kastar skit på folk. Speciellt när personen ifråga inte, faktiskt, har en aning om vad jag eller någon annan menar, utan bildar sin egen uppfattning om det, och tar för givet att jag har fel och den personen har rätt!

Dagens frågor:

Vad anser ni om detta? Är det rätt att lägga ut människor på det viset?

Hur uppfattar ni sådana människor?