The "Great" life of Susanna

Tänkte bara först och främst berätta en sak så att det inte blir en mass pajkastningar och skitsnack; - Anledningen till varför jag inte är så sminkad och har gjort iordning håret, oftast nu för tiden, om ni ser mig på stan, är för att jag; jobbar! Jag jobbar med äldre människor, som gör att jag inte kan, eller orkar klockan 6 på morgonen, göra mig iordning för att se ut som många är vana vid att se mig. Men vet ni vad? Jag bryr mig inte riktigt, för jag vet att jag är tillräckligt snygg osminkad för att krossa dig, och dig och dig! *pekar på typ Magdalena Graaf*  för om det är någon som har blivit förändrad så är det Björn. Han har fått ett nytt jobb. Han ska bli chef. Jag tänker inte avslöja för vad, men kan avslöja att det krävs en annan klädstil för det jobbet. Så vi kan väl säga att det är jag som har tvingat honom till det? Right?

Nej, men det känns som att jag jobbar och jobbar och jobbar ^^ Ska jobba kvällen idag, 14.00-21.30 och så blir det dagen i morgon, men bara till 14.00! Gött det. Måste ju faktiskt ha lite tid för att planera en viss persons födelseadagsfest. Men det är kul att jobba. Okey, det roligaste som finns är väl kanske inte att bli nerkissad, men det var inte så jävla roligt att ligga på akuten i 9 timmar heller för bjurbäcksinflammation!

Min motivering hette rubriken, och nu kommer det.
Min motivering till varför jag berättar det här är för att jag tycker att folk kan få sig ett gott skratt, även om skrattet då är emot mig och inte med mig.

Igår så jobbade jag. Jag hade varit hos en man och skulle köra därifrån. Jag har i vanliga fall alltid backat ut, men då tänkte jag, av någon mycket märklig anledning, att jag kunde väl lika gärna åka rakt fram, för jag såg bilspår i snön där.
Jag åkte rakt fram, och upptäckte, för sent, att jag skulle nog ha åkt i spåret som var till höger om mig, för spåret som jag åkte i kunde man bara åka ut till vänster i. Jag skulle till höger. Jag körde fast. Rejält. Jag kom varken fram eller bak.
Så där satt jag, i en bil, någonstans i Råtorp. What to do? Jag ringde till mina kära kollegor som kom och skrattade åt mig, som varenda människa som åkte förbi mig på vägen gjorde också för den delen. Men sen kom det en snäll man i en Karlstad Kommun bil (han kände kanske samhörighet med oss) och lånade oss en spade. Vi krävde och krävde och krävde, och till slut så kom jag loss. Jag ska aldrig bryta ett mönster. Jag ska alltid göra som jag alltid har gjort! Kom ihåg det!